tisdag 10 juni 2014

IBMs nedgång och fall

Jag jobbade många år på IBM innan jag till slut lämnade skeppet och gick vidare av ren frustration.

Som många påpekat under åren är det något som gått väldigt fel där, Robert X. Cringely har nyligen gett ut boken The Decline and Fall of IBM. Eftersom jag, precis som Cringely, skulle vilja att IBM reste sig och blev vad de en gång var kastade jag mig över och läste ut boken snabbt.

För att inte ha jobbat på IBM vet Cringely en hel del om hur bolaget sköts och hans analys om hur IBM gått utför under många, många år är en tragisk historia i många akter.

Kanske finns det ännu tid att rädda IBM men det måste ske skyndsamt om det ska finnas något att rädda.


Jag minns när jag började på IBM, 1993, då IBM precis gått igenom en kulturchock när de första faktiskt hade tvingats lämna (läs: få foten från) IBM. Det var ett bra ställe att jobba på. Man fick utbildning, man blev inte behandlad som en idiot eller micro-managed. Det fanns en hel del förmåner, det fanns en klubb på företaget med många intressanta sektioner, det fanns en IBM-iad med deltagande från samtliga nordiska länder som genomfördes regelbundet och det fanns ett bibliotek. Det fanns till och med en viss respekt för facket.

Kring år 2000 stängde IBM helt sonika biblioteket, det var den första åtgärden jag uppmärksammade som olycksbådande och efter det kom också döden i form av tusentals skärsår. Varje år skars det successivt ner på förmåner och andra märkliga saker infördes. Man började med Variable Pay, ett system där all anställda gav tionde till IBM i hopp om att få det utbetalat som bonus(!) om det gick bra för bolaget. Från början var målen hyfsat lokala, på slutet fick man räkna med att ens bonus försvann efter räkneexperiment på någon kontinent där det för närvarande inte gick bra för IBM.

Som grädde på moset körde man alla anställda genom PBC, Personal Business Commitments, som ersättare för utvecklingssamtal. Med tiden bev målen i PBC alltmer abstrakta och långt från en och när utvärdering skulle göras hade management redan bestämt hur många som skulle tilldelas högsta respektive lägsta betyg - alldeles oavsett hur det i verkligheten förhöll sig.

Jag tror det var året då jag slutade som IBM tog det absurda steget att inte ge de som ställde upp och hjälpte till vid Vasaloppet som IBM sponsrar någon ersättning. De var helt enkelt tvungna att ansöka om semester för att hjälpa IBM med sitt sponsorsåtagande. Vid tiden var personalpolitiken helt körd i botten och jag har många horribla historier om hur människor behandlades på lager. Men det är deprimerande att både lyssna och tänka på.


Kort sagt: ta inte anställning vid IBM idag om du är tekniker. Det är inte ett teknikföretag i någon större utsträckning. Det domineras av säljare, en armé av chefer och idén att de som jobbar där är resurser - inte människor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar